Jag är medveten om att jag kanske petar en helig ko i sidan och att jag trampar på en del ömma jultår när jag säger att jag tycker julaftons Kalle Anka borde ta tjänstledigt lite då och då. Men jag har samlat kraft och är redo för en eventuell batalj.
För det första är tablå-tajmingen minst sagt kass, i alla fall i vår familj, där vi egentligen är mitt uppe i något helt annat eller hellre skulle vilja sätta oss till bords när visslet från tomtens julverkstad vevar igång. För det andra skulle jag vilja införa en ny tradition, som skulle ge Kalle något års välförtjänt semester. Han kan väl få unna sig en All Inclusive i Karibien, eller nå’t? Jag tänder gärna ett Weise-ljus så där lite fånigt högtidligt, men sedan vill jag läsa, eller för all del bli läst för! Högläsning, således. En avkopplande stund över generationsgränser, i långsamt tempo med eftertänksamhet, tacksamhet och insikt i fokus.
Så vad ska vi då läsa? En barnboksklassiker med sensmoral som passar även vuxenöron? En vuxensaga som vi vuxna njuter av till fullo, som barnen inte riktigt förstår men som de efter ett par år kommer att återvända till i minnet: ”Minns du högläsningen på julafton -09? Vi barn fattade nada men fasen vad mysigt det var!” Visst, jag glorifierar och sätter guldkant på (och mina intentioner är löjligt höga), men är det inte det man gör med det mesta under julen? Jag kan gott tänka mig att trycka ner barnen i soffan för att annonsera högläsning, vare sig de vill eller ej. Något inom mig gräver i historien och vill återuppta en tillputsad och uppgraderad form av lägereldsberättande. Gemenskap och en delad litterär upplevelse, viskar boknörden inom mig. Men så är jag också en sån som tror att man kommer framåt genom att ibland titta bakåt.
Här behövs samlad kraft och flera goda idéer. Första advent är ännu inte kommen, så kanske kan det dimpa in fina tips i kommentarsfältet? Lagom långt, lagom kort, lagom fascinerande och med ett budskap som landar bortom allt presentpapper och all julstress. Jag behöver sannerligen all hjälp jag kan få, då jag har släkt som behandlar Kalle Anka som just en indisk ko, som helt omdömeslöst tillåts lomma runt i vardagsrummet och ta plats.
Jag lovar att återkomma i frågan, för i år motar jag kon i grind!
Jag brukar läsa Granen av Tove Jansson – varje jul!
Har du fler tips är jag jätteintresserad av att ta del av dem!
Helena
På julafton läser vi alltid julevangeliet. Det är inte långt och inte särskilt spännande men det hör till. Sedan knäpper vi händerna och ber. Vi tackar för året som gått och ber för vår familj som ofta befinner sig på olika håll.
Kalle är inte så viktig. Ibland tittar vi, om det passar i tiden, ibland spelar vi in och tittar en annan gång.
Högläsning i stället för Kalle är en jättebra idé. Någonstans i gömmorna har jag en härlig bok om kaninen Kunnigundas julfirande tillsammans med en igelkott. Det handlar om en plumpudding som räven stjäl.
Jag kommer inte ihåg vad varken boken eller författaren heter men jag återkommer om jag hittar den.