I Igelkottens elegans av Muriel Barbery kretsar handlingen kring en vresig portvakt och en överbegåvad tolvårig flicka, samt deras grannar i ett hus i Paris. Huvudpersonerna är två starka och udda karaktärer som betraktar världen med skepsis och inte släpper någon riktigt nära. Deras tillvaro rubbas dock när en ny granne flyttar in och bjuder in till vänskap och en ny syn på livet.
Denna japanska affärsman kunde för tempots skull gärna ha flyttat in några kapitel tidigare, men det spelar mindre roll för det jag framförallt kommer att bära med mig, är det fantastiska språket. Berättandet är kvickt och roligt med formuleringar som är otroligt precisa. Orden är lekfulla, tar oväntade vändningar och kastar sig mellan högt och lågt. Ibland stannar jag upp i läsningen, läser om och läser högt för min närmaste omgivning, bara för att det är så bra!
Boken väcker hos mig också tankar och frågeställningar, och det finns en mängd kunskap och insikter att fundera över. Ett tips är att läsa om dikterna som inleder flickans kapitel, när man läst hela kapitlet. Det ger dikterna ett nytt innehåll och texten en ny dimension.