Vintermörker, isskrapning under morgonstress och slaskpromenad med höga knän. Nu väljer mången svensk att fly fältet för att turista i sol och värme. Oavsett vart i världen vi åker, så åker vi både från och till samma faktorer. Vad är det som gör oss till turister, och vad är det egentligen vi vill ha? Vilka konsekvenser får flygresorna, all-inclusive och vår jakt på det ”äkta och pittoreska”? Jennie Dielemans bok ”Välkommen till paradiset, reportage om turistindustrin” innehåller mycket intressant läsning kring just turistfenomenet.
Minimala löner och oacceptabla arbetsförhållanden, exploatering och hotellägarnas eviga jakt på nya destinationer när de gamla tappat i popularitet. Författaren har slagit följe med backpackers, samtalat med charterresenärer, intervjuat turistarbetare, miljöadvokater, prostituerade och hotellägare. Bara samtalen i sig ger en tydlig bild av de långtgående och ohållbara effekter massturismen ger.
I sin helhet är boken både upprörande och lärorik. Att få ta del av vardagen hos dem som lever med massturismen på nära håll var en stark upplevelse. Viss fakta kände jag till sedan innan, och det är väl en av anledningarna till att jag numera ställer mig väldigt kritisk till all form av charterturism. Det sägs att turismen har så många ekonomiska fördelar för landet i fråga, men det är ett skrämmande litet kapital som verkligen stannar kvar och gagnar invånarna.
På Hawaii dansar urbefolkningen hula-hula för att turisterna anser det vara exotiskt, inte för att det är en del av den inhemska kulturen. Hotellkomplexen i thailändska Khao Lak byggs för fort, ofta av illegala burmesiska flyktingar, och utan korrekta avloppssystem, vilket resulterar i att avloppsvatten rinner rakt ut i det korallrika och kristallklara badvattnet. Vi jagar det vackra och genuina, men det är något helt annat vi skapar.
Läs den. Förfäras, dra lärdom och tänk ett steg ytterligare innan nästa charterresa bokas.
