Minimala löner och oacceptabla arbetsförhållanden, exploatering och hotellägarnas eviga jakt på nya destinationer när de gamla tappat i popularitet. Författaren har slagit följe med backpackers, samtalat med charterresenärer, intervjuat turistarbetare, miljöadvokater, prostituerade och hotellägare. Bara samtalen i sig ger en tydlig bild av de långtgående och ohållbara effekter massturismen ger.

I sin helhet är boken både upprörande och lärorik. Att få ta del av vardagen hos dem som lever med massturismen på nära håll var en stark upplevelse. Viss fakta kände jag till sedan innan, och det är väl en av anledningarna till att jag numera ställer mig väldigt kritisk till all form av charterturism. Det sägs att turismen har så många ekonomiska fördelar för landet i fråga, men det är ett skrämmande litet kapital som verkligen stannar kvar och gagnar invånarna.

På Hawaii dansar urbefolkningen hula-hula för att turisterna anser det vara exotiskt, inte för att det är en del av den inhemska kulturen. Hotellkomplexen i thailändska Khao Lak byggs för fort, ofta av illegala burmesiska flyktingar, och utan korrekta avloppssystem, vilket resulterar i att avloppsvatten rinner rakt ut i det korallrika och kristallklara badvattnet. Vi jagar det vackra och genuina, men det är något helt annat vi skapar.

Läs den. Förfäras, dra lärdom och tänk ett steg ytterligare innan nästa charterresa bokas.

Det kom en ny efterlängtad leverans från bokus, denna gång finansierad med presentkort från i julas. Det enda och ack så obekväma med bokmängden är vilken titel jag ska börja med. Allvarliga problem, således. Tänk om världsproblemen endast bestod av liknande val – valet kring vilken litterär värld man härnäst ska ta steget in i. Det vore väl ett paradis om något?

Dielemans reportage om turistindustrin, ”Välkommen till Paradiset”, beslutade jag mig för. Det är trots allt januari; svenskarnas obehagliga ”lilla svarta”, Depressionshögtiden med stort D – då det av så kallade överlevnadsskäl ska kommas ifrån och åkas iväg. Det borde passa en motsträvig själ som mig.

Oavsett hur valet skulle falla har jag mängder att sticka näsan i den närmaste tiden. Så låt hemmet förfalla, dammråttorna dansa och det sociala livet fallera –  Anna har åter byggt upp sin bokstavsdepå!

En bok senare tycker jag visserligen att Marilyn Manson är en intelligent person även om det inte alltid syns i boken. Det är tyvärr bara korta stunder som den griper tag i mig och man verkligen kommer Marilyn Manson/Brian Warner inpå livet. Däremellan staplas intima detaljer och absurda historier på varandra, så att det till slut blir långtråkigt. Detaljrikedomen är dessutom exceptionell med tanke på att han mer eller mindre alltid är ordentligt påverkad av droger.

Vad som är underhållande däremot är de samlade dokument, brev etc. som olika organisationer och privatpersoner knåpat ihop för att stoppa hans konserter och skapa en ryktesspridning. Boken återger som sagt många händelser som är sjuka och magstarka men de är ändå ingenting mot lögnerna som hans motståndare hittat på. Dessa moralens väktare har minst sagt en pervers fantasi.

Originalutgåvan av boken kom ut 1998, vilket var något år efter att Marilyn Manson slagit igenom stort. Han var då 29 år och givetvis har mycket hunnit hända sedan dess. Boken slutar hoppfullt men lämnar ändå ett visst vemod efter sig. Det är bilden av den nu 40-årige artisten i TV-soffan hos Filip och Fredrik som tränger sig på och frågorna kring vem Marilyn Manson är idag.