Archive for the ‘Textrelaterat’ Category

17
Jan 10

Bakom Paradisets portar

9789172321526Vintermörker, isskrapning under morgonstress och slaskpromenad med höga knän. Nu väljer mången svensk att fly fältet för att turista i sol och värme. Oavsett vart i världen vi åker, så åker vi både från och till samma faktorer. Vad är det som gör oss till turister, och vad är det egentligen vi vill ha? Vilka konsekvenser får flygresorna, all-inclusive och vår jakt på det ”äkta och pittoreska”? Jennie Dielemans bok ”Välkommen till paradiset, reportage om turistindustrin” innehåller mycket intressant läsning kring just turistfenomenet.

Minimala löner och oacceptabla arbetsförhållanden, exploatering och hotellägarnas eviga jakt på nya destinationer när de gamla tappat i popularitet. Författaren har slagit följe med backpackers, samtalat med charterresenärer, intervjuat turistarbetare, miljöadvokater, prostituerade och hotellägare. Bara samtalen i sig ger en tydlig bild av de långtgående och ohållbara effekter massturismen ger.

I sin helhet är boken både upprörande och lärorik. Att få ta del av vardagen hos dem som lever med massturismen på nära håll var en stark upplevelse. Viss fakta kände jag till sedan innan, och det är väl en av anledningarna till att jag numera ställer mig väldigt kritisk till all form av charterturism. Det sägs att turismen har så många ekonomiska fördelar för landet i fråga, men det är ett skrämmande litet kapital som verkligen stannar kvar och gagnar invånarna.

På Hawaii dansar urbefolkningen hula-hula för att turisterna anser det vara exotiskt, inte för att det är en del av den inhemska kulturen. Hotellkomplexen i thailändska Khao Lak byggs för fort, ofta av illegala burmesiska flyktingar, och utan korrekta avloppssystem, vilket resulterar i att avloppsvatten rinner rakt ut i det korallrika och kristallklara badvattnet. Vi jagar det vackra och genuina, men det är något helt annat vi skapar.

Läs den. Förfäras, dra lärdom och tänk ett steg ytterligare innan nästa charterresa bokas.

16
Jan 10

Från boktravar till läsplattor?

Strax före nyår läste jag artikeln Tid för e-boken? i DN.se, där läsplattan spås ta marknadsandelar i takt med att tekniken utvecklas och e-boksutgivningen ökar. Antalet exemplar av fysiska böcker kommer alltså successivt minska till förmån för de digitala och jag kan helt klart se en del fördelar med en läsplatta. Den ger snabb tillgång till litteraturen, rymmer många titlar, är smidig att ta med sig och behaglig att läsa på enligt de blogginlägg jag läst om ämnet. Perfekt för studenter eller resan med andra ord. Det finns ju dessutom stora möjligheter att utforma levande och intressanta faktaböcker och läromedel i det digitala formatet, för säkert kommer läsplattorna i framtiden kunna rymma mer än det man får med den fysiska boken. I artikeln talar man om att utveckla extramaterial av olika slag och då börjar man ju närma sig en vanlig dator. Kanske är det därför jag också ser en del nackdelar.

Jag tror att alla, barn som vuxna, behöver kunna dra sig undan den digitala världen ibland och koppla bort den interaktivitet vi möts av idag. Böcker ger oss möjlighet att gå upp i en text utan att distraheras eller lockas av länkar och menyer. Och vem vill inte lägga vantarna på en sådan trave med böcker som Anna skriver om i inlägget nedan? Nya, blanka, lovande som doftar bokhandel… Inte kan väl en nedladdning slå det?

keywords:
12
Jan 10

Valet och kvalet

IMG_0649

Det kom en ny efterlängtad leverans från bokus, denna gång finansierad med presentkort från i julas. Det enda och ack så obekväma med bokmängden är vilken titel jag ska börja med. Allvarliga problem, således. Tänk om världsproblemen endast bestod av liknande val – valet kring vilken litterär värld man härnäst ska ta steget in i. Det vore väl ett paradis om något?

Dielemans reportage om turistindustrin, ”Välkommen till Paradiset”, beslutade jag mig för. Det är trots allt januari; svenskarnas obehagliga ”lilla svarta”, Depressionshögtiden med stort D – då det av så kallade överlevnadsskäl ska kommas ifrån och åkas iväg. Det borde passa en motsträvig själ som mig.

Oavsett hur valet skulle falla har jag mängder att sticka näsan i den närmaste tiden. Så låt hemmet förfalla, dammråttorna dansa och det sociala livet fallera –  Anna har åter byggt upp sin bokstavsdepå!

30
Nov 09

Jag och litteraturvetenskapen

För nästan 15 år sedan läste jag litteraturvetenskap under min utbildning. Institutionen härbärgerade i slottsmiljö och det var närmast med vördnad man klev in där. Här satt den STORA litteraturen i väggarna. Litteraturlistan delades ut och jag såg fram emot att verkligen läsa och diskutera alla klassiker som gjort avtryck i världslitteraturen. Nåväl, riktigt så blev det inte, åtminstone inte på den första kursen.

Vi plöjde igenom en till två verk i veckan, gjorde anteckningar utifrån givna frågeställningar och samlades sedan till ett seminarium. På seminariet tog ofta samma kille snabbt ordet och drog igång sin bländande analys, som refererade till allt från religionsvetenskap till litteraturhistoria. Några hakade på medan andra, såsom undertecknad, satt tysta och sneglade på sina anteckningar som nu framstod som väldigt futtiga. Läraren, som både var äldre och av den gamla skolan och säkert hade en titel jag inte minns, ställde aldrig frågor som ”Vad tyckte NI om boken?” eller ”Fanns det något NI relaterade till?”. Men det var ju inte heller meningen förstod jag efter några veckor. Vad vi skulle göra var ju att redogöra för vad andra skrivit om den aktuella boken i ett uppslagsverk eller avhandling. Vi behövde knappt analysera texten själva utan det var bättre att kunna hänvisa till olika källor, än att komma upp med något eget. När man lyssnat några gånger till killen som för det mesta inledde med sin analys, insåg man att mycket av det han sa var just en redogörelse för vad andra skrivit. Han hade utvecklat en bra strategi helt enkelt.

Helst borde man ha läst Bibeln åtminstone en gång innan man började läsa litteraturvetenskap, upplyste oss läraren, med undermeningen att man annars aldrig skulle förstå det man läste. Helst skulle man nog ha läst historia och filosofi också innan man ens tänkte på att anmäla sig till kursen… Visst förstår jag värdet av att kunna sätta in litteraturen i sin samtid och göra tvärvetenskapliga kopplingar, men undervisningen måste ju också möta studenterna i deras verklighet och alla har förstås inte de ”rätta” förkunskaperna. Annars tror jag att antalet personer som läser kursen med behållning blir ganska få.

Nästa lärare på nästa kurs visade att det var fullt möjligt att kombinera alla aspekter av litteraturen med studenternas egna tolkningar och intryck. Det blev helt plötsligt intressant med litteraturvetenskap. Ännu bättre blev det när läraren som höll i kursen för barnlitteratur gjorde entré. Här fanns ingen prestige och kursen var väldigt rolig – en av de bästa jag läst. Dessa två herrar var öppna och intellektuella på ett trevligt sätt. De visste hur man uppmuntrade studenternas intresse istället för att kväsa det. Tyvärr fanns den exkluderande attityden lite varstans när jag studerade och jag undrar om det har blivit någon förändring. Hur ser det ut idag? Skulle jag känna igen mig?

28
Nov 09

Läsning, en mental barometer

Läsningen är en sån tydlig mental barometer för mig. Just nu läser jag igen efter ett långt uppehåll och barometerns visare säger: mår bra. Jag har gått igenom många perioder av mitt liv när jag inte har kunnat öppna och fokusera på en skönlitterär bok. Stora livsomvälvande händelser ställer sig liksom i vägen och det finns inte plats för fler livsöden än mitt eget. Även om jag försökt så har jag bara läst i tomma intet med tankarna på helt andra ställen. Barometerns visare säger: mår mindre bra. Ja, då är det lika bra att ge upp. Högen av olästa böcker bredvid sängen växer och dammlagret på den översta gör titeln alltmer diffus. Känns det bekant?

Att sen kunna ta upp en bok och åter kunna njuta av att sjunka in i en annan värld är det bästa av friskhetstecken. Just nu läser jag. Jag njuter av att läsa. Det betyder att jag mår bra!

Välkommen tillbaka alla böcker med alla era främmande världar, nya dilemman, andras livsöden och tankar – så jag har saknat er!

keywords:
27
Nov 09

Ge Kalle tjänstledigt

Jag är medveten om att jag kanske petar en helig ko i sidan och att jag trampar på en del ömma jultår när jag säger att jag tycker julaftons Kalle Anka borde ta tjänstledigt lite då och då. Men jag har samlat kraft och är redo för en eventuell batalj.

För det första är tablå-tajmingen minst sagt kass, i alla fall i vår familj, där vi egentligen är mitt uppe i något helt annat eller hellre skulle vilja sätta oss till bords när visslet från tomtens julverkstad vevar igång. För det andra skulle jag vilja införa en ny tradition, som skulle ge Kalle något års välförtjänt semester. Han kan väl få unna sig en All Inclusive i Karibien, eller nå’t? Jag tänder gärna ett Weise-ljus så där lite fånigt högtidligt, men sedan vill jag läsa, eller för all del bli läst för! Högläsning, således. En avkopplande stund över generationsgränser, i långsamt tempo med eftertänksamhet, tacksamhet och insikt i fokus.

Så vad ska vi då läsa? En barnboksklassiker med sensmoral som passar även vuxenöron? En vuxensaga som vi vuxna njuter av till fullo, som barnen inte riktigt förstår men som de efter ett par år kommer att återvända till i minnet: ”Minns du högläsningen på julafton -09? Vi barn fattade nada men fasen vad mysigt det var!” Visst, jag glorifierar och sätter guldkant på (och mina intentioner är löjligt höga), men är det inte det man gör med det mesta under julen? Jag kan gott tänka mig att trycka ner barnen i soffan för att annonsera högläsning, vare sig de vill eller ej. Något inom mig gräver i historien och vill återuppta en tillputsad och uppgraderad form av lägereldsberättande. Gemenskap och en delad litterär upplevelse, viskar boknörden inom mig. Men så är jag också en sån som tror att man kommer framåt genom att ibland titta bakåt.

Här behövs samlad kraft och flera goda idéer. Första advent är ännu inte kommen, så kanske kan det dimpa in fina tips i kommentarsfältet? Lagom långt, lagom kort, lagom fascinerande och med ett budskap som landar bortom allt presentpapper och all julstress. Jag behöver sannerligen all hjälp jag kan få, då jag har släkt som behandlar Kalle Anka som just en indisk ko, som helt omdömeslöst tillåts lomma runt i vardagsrummet och ta plats.

Jag lovar att återkomma i frågan, för i år motar jag kon i grind!

18
Nov 09

Underbara Alfons och hans underbara pappa

Jag är uppvuxen med böckerna om Alfons Åberg och läser dem med stor glädje med min dotter idag. ”Fon” är en av hennes favoritfigurer och ”Fons” pappa är nog en av mina favoritfigurer. Alfons pappa är trygg, snäll och tålmodig men han är inte perfekt. Han är trött ibland, så trött att han somnar mitt i nattningsbestyren. Det är inte alltid han orkar leka heller utan försjunker istället i en tidning samtidigt som han lyssnar med ett halvt öra på Alfons. Nej, Alfons pappa är en mänsklig pappa som inte alltid är fokuserad och har energi men när Alfons behöver honom, då finns han där.

För några år sedan riktades kritik mot att Alfons pappa röker pipa i böckerna. Hans skapare Gunilla Bergström bemötte kritiken med att bland annat säga:

”Pappa Åberg är inget föredöme. Han är en p-e-r-s-o-n. Jag tycker det är härligt att presentera en människa med fel och brister. Varför skall alla vuxna vara perfekta i barnböcker, när vi inte är det i verkliga livet?!
Barn ser.
Sant är att rökning är omodernt. Och absolut av ondo.
Men Alfons och hans värld skapades på 70-talet. Då fanns enstaka piprökare.”

”Utan rökande pappa i boken – inget samtal om saken!
Det är ”felen” som för framåt.
Leve pappa Åbergs pipa.”

Jag säger leve Gunilla Bergström!

Hela Gunilla Bergströms inlägg och mer om Alfons och hans pappa Bertil kan man läsa här.

keywords: ,
18
Okt 09

Läsning föder läsning

Jag är aldrig så laddad för att sätta igång med en ny bok som när jag precis är klar med en annan. Jag kan behöva någon dag eller två för att smälta det jag just läst men sedan vill jag gärna ha en ny bok i händerna. Om det inte blir så, avtar det naturliga behovet att vilja läsa ganska snabbt och det kan till slut gå månader innan jag tar i en bok igen. Vid det laget kan det vara ganska jobbigt att sätta igång med läsningen. Det är väl helt enkelt så som jag tycker att det är med mycket annat i livet, att en aktivitet föder en önskan/begär efter en ny. Lagar jag en god middag en kväll är det lättare att anstränga sig nästa kväll till exempel.

Som barn var jag en riktig bokslukare och då uppstod det aldrig några pauser i läsandet vad jag minns. Jag kastade mig alltid över nästa bok och hade sällan problem att komma igenom böckerna. IMG_1334Som vuxen har jag, och säkert de flesta med mig, helt enkelt inte samma tid att uppslukas av böcker och det går förstås ut över både kvaliteten och kvantiteten när det gäller läsningen. Självklart handlar det också om att man som vuxen läser på ett annat sätt. Nu hoppas jag få återuppleva en del av barndomens läsning genom mina barn och att de också kommer att bli små bokslukare.  Så snart de har slutat att bokstavligen tugga på litteraturen vill säga.

keywords: