Efter att själv ha levt i ett krisläge med svår sjukdom och död i familjen under en tid, så förstod jag på något sätt vidden av att allt föll i samhället kring de två glamorösa tvillingsystrarna Olanna och Kanine i södra Nigera, senare Biafra. Hur hanterar man en kris? Ja, i vanliga fall finns det faktiskt mer stöd omkring en, än man kan tro, när livet kör ihop sig på det ena eller andra sättet. Oftast så snurrar jorden vidare medan man själv krisar och när man är redo att delta i livet igen så finns allt kvar, precis som vanligt. Men hur hanterar man en kris när alla runtomkring en befinner sig i samma kris? Om det pågår ett krig utanför, ett krig som orsakat en av tidernas värsta svält, och människors agerande blir mer och mer irrationellt och man till slut inte kan lita på en enda person längre? Hungriga barn med vapen i händerna. Moralen sjunker för varje hungrigt ögonblick. Tvillingsystrarnas värld fortsatte inte att snurra. Utanför pågick kriget som gav svälten ett ansikte. Starka människor bytte personlighet till följd av hungern och stressen, och mitt uppe i allt så måste ändå en slags vardag fortsätta. När jag läste En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie, var det som att jag fick sätta min egen kris i perspektiv. Det skulle kunna vara värre. Hur lever man vidare med alla dessa traumatiska upplevelser? Hur överlever man ett krig?
Berättarperspektivet skiftar mellan de båda systrarna, männen i deras liv och Olannas huspojke Ugwu. Ugwu kommer att bli som en del av familjen. Systrarna är förmögna och mytomspunna för sin skönhet. Männen är den intellektuelle Odenigbo som slåss för sina ideal och den goda saken och Richard, engelsmannen som stannar kvar och snart känner större tillhörighet med Biafra än sitt hemland England. Alla karaktärer är levande och verkliga. Den korrupta överklassmiljön, som är systrarnas värld varvas med bykultur och tron på övernaturliga krafter som är den enkle pojkens Ugwus bakgrund. Här finns också plats för universitetsvärlden och de intellektuella genom Kanines kärlek Odenigbo. Genom Richard, den vite mannen, som förälskar sig i den andra systern får man också lära känna den vite mannens Afrika. Han tar avstånd från den vita västvärlden mer och mer och blir till slut biafran. Det är intressant att läsa om Afrika, inifrån. Det handlar om människor av kött och blod, inte bara svältande barn.
Det här är en tegelsten på 682 sidor, men det är en sån där fängslande bok som man inte vill släppa ifrån sig. Det är en sån där stor roman som man bär med sig länge. Läs den!
keywords: kärlek, spänning
Som vuxen har jag, och säkert de flesta med mig, helt enkelt inte samma tid att uppslukas av böcker och det går förstås ut över både kvaliteten och kvantiteten när det gäller läsningen. Självklart handlar det också om att man som vuxen läser på ett annat sätt. Nu hoppas jag få återuppleva en del av barndomens läsning genom mina barn och att de också kommer att bli små bokslukare. Så snart de har slutat att bokstavligen tugga på litteraturen vill säga.
Det jag ville läsa var alltså en bok om en stark, smart individualist som gått sin egen väg, om än i det extremaste laget. Dessvärre såg jag innan jag kommit igång med boken hans medverkan i Filip och Fredriks show i New York, där han dök upp med en drink i handen knappt förmögen att prata. Det sänkte väl förväntningarna en hel del.
Jag är glad, väldigt glad att jag ägnat de senaste dagarna åt