Så har jag läst ut Den långa vägen ut ur helvetet skriven av Marilyn Manson tillsammans med journalisten Neil Strauss. Ett utrop av ”Äntligen!” skulle nog här vara på sin plats för det har gått ganska trögt att läsa Brian Warners alias Marilyn Mansons biografi. Jag visste inte så mycket om honom tidigare mer än att han gjort en del bra musik och retat upp den kristna högern i USA, men det tycker jag är två goda skäl att ta reda på mer. 
Det jag ville läsa var alltså en bok om en stark, smart individualist som gått sin egen väg, om än i det extremaste laget. Dessvärre såg jag innan jag kommit igång med boken hans medverkan i Filip och Fredriks show i New York, där han dök upp med en drink i handen knappt förmögen att prata. Det sänkte väl förväntningarna en hel del.
En bok senare tycker jag visserligen att Marilyn Manson är en intelligent person även om det inte alltid syns i boken. Det är tyvärr bara korta stunder som den griper tag i mig och man verkligen kommer Marilyn Manson/Brian Warner inpå livet. Däremellan staplas intima detaljer och absurda historier på varandra, så att det till slut blir långtråkigt. Detaljrikedomen är dessutom exceptionell med tanke på att han mer eller mindre alltid är ordentligt påverkad av droger.
Vad som är underhållande däremot är de samlade dokument, brev etc. som olika organisationer och privatpersoner knåpat ihop för att stoppa hans konserter och skapa en ryktesspridning. Boken återger som sagt många händelser som är sjuka och magstarka men de är ändå ingenting mot lögnerna som hans motståndare hittat på. Dessa moralens väktare har minst sagt en pervers fantasi.
Originalutgåvan av boken kom ut 1998, vilket var något år efter att Marilyn Manson slagit igenom stort. Han var då 29 år och givetvis har mycket hunnit hända sedan dess. Boken slutar hoppfullt men lämnar ändå ett visst vemod efter sig. Det är bilden av den nu 40-årige artisten i TV-soffan hos Filip och Fredrik som tränger sig på och frågorna kring vem Marilyn Manson är idag.
keywords: biografi